Del 35.

Plötsligt kom Melanie in hon kramade dig och satte sig på sängen.
- Jag ska hämta kakor sa du och gick snabbt till toaletten... Du hade börjat gråta för att nu var det bara Melanie som var kvar hos dig... Hon var den ända du skulle ha hela ditt liv... Inte dina föräldrar längre. Du satt på toaletten länge och grät, plötslig knackade det på dörren.
- Vem är det? sa du och försökte låta glad
- Det är Pattie kan du gå ner till vardagsrummet? Jag måste snacka med dig om nåt som är ganska viktig.
- Okej jag ska ner snart.
Du torkade dina tårar och sminkade dig så att Pattie inte skulle märka att du grät.
Du gick ner och log mot henne.
- Lucia sätt dig här.
Du gick med snabba steg till soffan.
Du satt dig och Pattie tog din hand.
- Jag vet att du vet att dina föräldrar har lämnat dig och att du är adopterad... Jag förstår hur det känns...
Du nickade och försökte se glad ut fast inom dig ville du bara gråta.
- Gumman, jag måste berätta nåt som kommer kanske låta konstigt...
- Vad är det? sa du snabbt och nyfiken.
Hon blev tyst i en stund och efter några minuter suckade hon...
- Du vet väl att jag och Jeremy gjorde slut när vi var väldigt unga och när Justin var liten.
Du nickade och tyckte att det hon pratade var konstig, varför pratade hon om Jeremy du hade inte ens träffat honom nån gång...
- Varför pratar vi om han egentligen? sa du.
Pattie suckade och plötsligt hörde du att nån var bakom er.
Du tittade bak men det var ingen där så du frågade igen.
- Jeremy... Alltså Pattie suckade igen och la sina händer på hennes huvud.
- Han är din pappa.
Du blev tyst.
Plötsligt hörde du att Justin kom fram till Pattie. Du tittade på honom och han såg helt förvirrad ut.
- Men men... Han kan inte vara min... pappa?
Pattie blev tyst och tog din hand.
Justin satt sig bredvid dig och tittade på Pattie utan att förstå nåt...
Pattie ställde sig upp och berättade allt
1994 ( Pattie berättar)
Det var en solig dag och jag hade Justin på mina armar. Han slog mig för att han ville gå ner... Jag släppte honom och han gick runt i hela huset utan att stoppa. Jag satte mig ner och visste inte vad jag skulle laga för mat, Jag hade inte pengar och Jeremy kom inte hemma än... Han var med sina kompisar säkert tänkte jag. Jag gick runt i huset för att kunna komma på nåt för att laga mat. Jag var orolig för att Justin hade inte ätit från kl 9 på morgonen.
Jag hade inte mobil och kunde inte ringa nån... Jag hade inte syskon och mina föräldrar hjälpte mig jämt men nu var de utomlands.
Jag tog Justin på mina armar igen och försökte leka med honom men han ville fortfarande komma ner. Jag släppte honom igen och han började hoppa på soffan och skrika "Jag är hungrig, jag är hungrig jag är hungrig" Jag sa till honom att pappa skulle komma med god mat så vi skulle vänta på honom... Men jag visste att det inte skulle vara så... Han skulle komma ful igen och jag skulle vara tvungen att gå till min kompis hus varje dag. Plötsligt hörde jag att Jeremy öppnade dörren. Jag gjorde mig beredd för att bråka med honom igen.
Men han kom inte som jag trodde att han skulle komma. Han kom sur men samtidigt ledsen... Det var en blandning som jag ska aldrig kunna förklara för att ibland log han och ibland blev han sur.
Jag tittade på honom och han tog min hand.
Han pekade mot soffan där Justin satt och jag la honom på mattan så att han skulle leka där.
Jeremy tittade på mig och sa
- Jag var otrogen mot dig Pattie. Mina ögon blev helt röda och jag kunde inte sluta gråta. Justin såg hur jag grät och han kom fram till mig och frågade mig vad som hände. Jag förklarade att jag mådde bra och han fortsätte leka med sina leksaker.
Det blev ännu värre när han sa att han hade en dotter. Jag kunde inte förstå så bra... Men plötsligt då såg jag en kvinna komma in och la sin dotter bredvid Justin. Båda två lekte med varandra medan jag grät. Jag var inte ledsen för att förlora Jeremy utan jag var rädd... Rädd att vara helt ensam och att inte kunna ge tillräckligt mat till Justin efter några minuter gick de iväg hand i hand med flickan i hennes armar. Jag såg hur varje gång han gick med snabba steg för att lämna allt som han hade.
Efter några år fick jag veta att han hade adopterat henne till en annan familj... Jeremy förklarade för mig att han inte kunde leva med det längre... Han kunde inte lämna hans barn ensam medan han var med ett annan. Han sa också att han hade försökt sluta med droger men han hade inte lyckats inte hans fru heller... (tjejer jag kom på det, Pattie och Jeremy gjorde inte slut för det jag berättade nyss utan för att han hade för mycket problem med droger och alkohol och han brukade slå Pattie)
Och sen efter några år ringde han mig. Han berättade att Justin hade berättar för honom att han hade en tjej som han älskade och han bad honom att skicka en bild på henne. Och när han såg hennes bild märkte han att hon var hans barn som han adopterade. Jag var tvungen att berätta för dina föräldrar... Jag kunde inte göra något annat. De sa att de inte kunde leva med det längre. De drog iväg... Ingen vet vart men de lämnade ett brev sa Pattie och gav den till mig medan hon grät.
Justin tog din hand och kysste dig.
Du sprang upp till Justins rum och Melanie tittade på dig och kramade dig.
Du satte dig på sängen och försökte lugna ner dig. Du öppnade brevet
* 2010 /11/ 5
Från: Din pappa och mamma
Till: Våran vackra prinsessa
Gumman, vi vill inte att du ska tro att vi inte älskar dig längre för att vi gör det... Du är våran liv och du kommer alltid att vara det... Vi ville inte lämna dig utan att säga nånting men det var den enda beslut vi kom på... den kanske var fel men det var beslutet vi tog. Vi är ledsna över allt som hände, över allt som du fick veta och över allt som du kommer att få veta i framtiden när vi inte är där med dig. Snälla gråt inte för oss... Du borde inte göra det, vi är bara skit och vi erkänner det... Vi är fega... Det vet vi men vi kunde inte leva med det längre... Vi vill att du ska få veta att vi kommer aldrig att kunna glömma dig, du var och är våran dotter, ingen kommer ändra det, men det var verkligen dags att gå veta sanningen.
Lucia, vi älskar dig... Lycka till med din framtid vi kanske ses nån gång i himlen... Då kommer vi att kunna vara tillsammans precis som för några månader sedan... Jag lovar.
Lucia ta hand om dig lova mig att du inte kommer att göra misstag. Vi hoppas att nån gång i livet förlåter du oss... Men om du aldrig gör det, vi förstår det det är ditt beslut.
Lucia vi kommer ihåg när vi fick dig för första gång. Din mamma var så glad och jag var nyfiken eftersom jag hade aldrig tänkt mig att ha en sån där vacker dotter som du. Vi var glada i 14 år tack vore dig. Du gjorde våran liv gladare och vi försökte göra din perfekt, lucia vi gjorde allt vi kunde men ibland måste man ta svåra besluter som kanske kommer att förstora ditt eget liv, men man väljer förstöra sitt eget liv än att förstöra sin dotters. Du får kalla oss för vad du vill, allt som du kommer säga är sant...
Vi är ledsna Lucia... Snälla förlåt oss nån gång.
Vi älskar dig med hela våran hjärta!
Vi ses kanske ses i framtiden igen.

Du stängde brevet och kramade Melanie igen. Hon grät också...
- Lucia, jag är ledsen... Jag vet inte vad jag ska säga...
Plötsligt kom Justin in. Han tog din hand och la sig bredvid dig.
- Justin varför? De var mina föräldrar ju! sa du och grät ännu mer.
Justin kysste dig och allt kändes mycket bättre...
- Så, är du lite gladare nu sa han och tog bort håret från ditt ansikte.
Du nickade och torkade tårarna som var kvar i ditt ansikte.
- Justin... Vi är släktingar! skrek du
Justin blev tyst.
Du tog hans hand och sa
- Ingen kommer att skilja oss.
Justin sa ingenting
- Justin?
- Jag lovar sa han och kysste din panna.
Melanie satt bredvid dig och grät.
Justin kom fram till henne och smekte hennes hår och kysste henne på kinden.
- Ni är mina två änglar sa han och log.

-Vi vill också att Justin Bieber kommer till Sverige @FB