Del 27.
- Hej mår du bättre?
Du tog hennes hand (Du öppnade inte dina ögon än) och frågade "Melanie är det du?" Hon svarade "Ja gumman det är Melanie" du försökte öppna dina ögon och du såg henne. Du såg ditt rum och alla bilder på Justin och dig.
Du fick tårar och frågade Melanie
- Vart är Justin?
- Alltså han... han... stannade kvar i Hawaii.
Du nickade och vände om dig.
- Får jag vara bredvid dig som vi gjorde när vi var små?
Du tittade på henne och log.
Hon la sig bredvid dig och hon kramade dig.
- Jag är ledsen för allt som hände...
Du grät.
- Snälla gråt inte annars kommer jag börja gråta också.
- Men jag älskade honom ju! Han var mitt allt... Jag levde för honom. Du kramade henne och hon smekte ditt hår.
- Jag vet att du älskade honom men livet... hon hann inte säga nåt för att du skrek
- Han lovade att han skulle vara med mig hela livet!
Din mamma knackade men du svarade inte. Hon kom in ändå och sa till Melanie att om hon kunde gå ut en liten stund
- Visst sa hon och log mot din mamma.
När Melanie gick ut från rummet kom din mamma fram till dig.
- Du får inte träffa honom mer! Har du förstått det? Du ska absolut inte göra det!
Du var tyst. Det gjorde ont att tänka på hur det skulle vara att vara utan honom.
- Okej... Får jag vara ensam nu?
- Nej, det är något mer som jag måste berätta.
- A?
- Alltså efter att du svimmade åkte Pattie med dig till sjukhuset. De undersökte dig för att veta om du hade tagit något.
- Men jag hade ju inte gjort det sa du.
- Jag vet... Men de hittade något mer.
- Vadå något mer? Säg inte att...
- Ja... Din mamma började gråta och du också. Ni två kramade varandra.
- Men hur ska jag göra? Jag ska inte kunna ta hand om bebisen själv.
Din mamma tittade på dig och sa
- Abort. Det är det enda du kan göra.
- Är du helt störd? Det är liksom en bebis!
- Jag förstår hur du känner dig men...
- Du ska inte bestämma vad jag ska göra!
- Jag vet... Men jag tycker att du ska göra det.
Du nickade och sa "Låt mig ringa honom först".
Hon nickade och gick ut från rummet.
Du tog din mobil och suckade medans du grät.
Du skrev ******* och ringde honom.
- Hej det är Justin.
Du var tyst. Du stängde dina ögon och sa
- Hej det är jag.
- Lucia?
Det blev tyst.
- Är du där? Jag hör hur du gråter. Snälla gråt inte för mig...
- Jag gråter inte för dig Justin... Jag gråter för att jag vet inte vad jag ska göra med bebisen!
- Vad? Vilken bebis.
Du grät.
- Jag tar hand om honom, jag lovade ju dig!
- Mm, men jag tror inte att jag ska behålla den.
- Men vad snackar du om? Det är en bebis. Det är vårt barn.
- Justin jag är 14 år och du är snart 17!
- Jag åker ditt imorgon!
- Jag vill inte se dig! Och glöm bebisen.
- Lucia du vet inte vad du säger!
- Kallar du mig för galen?
Det blev tyst.
- Jag åker imorgon.
- Jag ska göra abort idag.
- Snälla gör inte det! Du hörde hur han grät men alla dina känslor hade gått bort.
- Hej då. Du la på och sprang till din mamma.
- Nu åker vi.
Hon log och tog din och Melanies hand.
9 timmar senare.
Du hade ont i hela kroppen. "Men det händer när man gör abort" sa läkaren. Ordet abort och bebis gick runt och runt i ditt huvud. Du låg helt ensam i ditt rum med alla bilder på Justin. Du gick upp från sängen och tog en av de. Du såg hur hans ögon glittrade och hur glad han var på bilden.
Du började gråta. Du tänkte på hur det skulle vara att ha barnet med honom. Det kanske skulle bli en liten bieber ahah. Du log mot bilden och du såg hur dina tårar fallade. "Jag borde ha lyssnat på Justin" sa du. Du tittade på klockan och det var 6 på morgonen. Du bestämde dig för att gå ut från rummet till din balkong för att glömma lite och ta fri luft. Tills du såg Justin utanför ditt hus.
Ditt hjärta klappade hårt. Du sprang ner till gatan där Justin var.
När du var ute sprang du till honom och du hoppade på honom.
- Förlåt... Förlåt...
Justin grät han kramade inte dig tillbaka.
- Jag trodde inte att du skulle våga.
Du grät.
Plötsligt kände du hur Justin kramade dig. Du log mot honom och la ditt huvud på hans axel medans du grät.
Han tog ditt huvud och kysste dig. Du kände hur hans tunga gick runt i din mun och det var den finaste känsla du har känt för länge sedan.
När han hade släppt dig sa han
- Snälla förlåt mig...
Du hade slutat gråta och du var den gladaste tjej i hela världen.
-Vi vill också att Justin Bieber kommer till Sverige @FB