Del 29.
Plötsligt ringde det. Du hade redan somnat så du var tvungen att tända lampan. Du visste inte vem det var, eftersom det var ett ökänd nummer. Men du svarade ändå.
- Lucia?
- Ja, det är jag sa du.
- Kom ner.
Du gick till fönstret för att se vad som hände men det fanns ingenting där ute.
- Vadå ner?
- Kom ner bara.
Du sprang ut och det var Justin.
Han tittade på dig och log. Du hade ju hans tröja på dig.
- Har du kvar den?
Du log mot honom och nickade.
- Det är det enda jag har av dig, och tänker inte glömma den så snabbt.
Du närmade dig till Justin och kramade honom. Han kramade dig tillbaka och kysste dig på huvudet.
- Vill du komma in?
- Men din mamma...?
- Kom in bara, jag var nyss ute med...
- Med?
- Melanie.
Han nickade och ni sprang till ditt rum. Du låste in dig igen för att ingen skulle störa.
Han satt sig på soffan medan du la dig på sängen igen.
- Vill inte du lägga dig här sa du och pekade bredvid dig.
- Jag trodde inte att du skulle låta mig.
Du log mot honom och han la sig på sängen.
Du vände dig om och tog hans händer.
- Oj, vad kall du är.
- Jag vet, jag var ute mer än 2 timmar ahah.
- Jasså? Vad gjorde du där ute då?
Han tittade på dig och svarade inte.
Justin la sitt huvud på samma kudde som du och kramade mig. Du stängde ögonen och ville glömma allt som hade hänt.
Plötsligt tog du hans hals och kysste honom mjukt och långsamt. När kyssen tog slut kramade du honom och smekte hans rygg.
- Jag har saknat dig (Du började gråta)
Han smekte ditt hår och kysste dig på kinden.
- Jag vet att du såg det jag sa i min intervju.
Du nickade
- Mm, det är inte sant. Jag skulle aldrig kunna glömma dig så snabbt. Jag letade inte ens efter nån annan. Jag vill bara ha dig... Hela mitt liv!
Du log mot honom och han kysste dina läppar. Det kändes som att livet hade blivit gladare. Du hade glömt allt som hände och ditt hjärta klappade hårt varje gång du kände hur Justin smekte dig eller kysste dig. Ni var sådär i ungefär 2 timmar. Ni pratade om allt...
- Justin... Förlåt...
- För vadå?
Du tog hans händer och sa
- För det som hände för några veckor senare. Jag vet inte hur jag vågade.
- Det gör inget sa han.
- Jag skulle vilja ha en bebis med dig... Jag skulle vilja leva med dig hela livet.
- Jag älskar dig sa Justin och kysste dig.
Ni somnade tillsammans exakt som förut. Han kramade dig hela tiden och du kände hans lukt som du älskade. Plötsligt knackade det på din dörr (det var 12 på morgonen)
- Oj.
- Jag gömmer mig under sängen sa Justin och gick upp
- Nej, det ska du inte alls. sätt dig på soffan.
- Är du säker?
Du nickade och du öppnade dörren.
- Ja? sa du
- God morgon sa din mamma.
- God morgon sa du och kramade henne.
- Gud vad du är glad idag.
Du nickade och satt dig bredvid Justin.
Din mamma kom in och pekade på Justin.
- Vad gör han här?
- Han är med mig, ser du inte det?
Du tog hans hand och la ditt huvud på hans axel.
- Jag hade ju sagt till dig att han inte kunde vara här! sa hon arg.
Du nickade och sa
- Jag har sagt många saker till dig också, ,men du gör inte allt jag säger elrh?
- Det finns ett stort skillnad.
- Vilken då?
Din mamma tittade på dig och suckade
- Fattar du inte att det var han som gjorde dig som du är nu.
Justin kollade på din mamma utan att säga nånting.
- Såhär sa du och log glad.
- Du har förändras för mycket efter allt som hände.
Du suckade och sa
- Du borde bli van då. Jag ska vara såhär imorgon, om några veckor och om många år till.
Din mamma gick ut från rummet.

-Vi vill också att Justin Bieber kommer till Sverige @FB